Siciliens historia

Sicilien har en brokig historia, mycket på grund av sitt strategiska läge i Medelhavet. Många av stormakterna runt Medelhavet har ockuperat ön i flera omgångar. Sedan 1800-talet tillhör Sicilien Italien.

Siciliens tidiga historia

Enligt historikern Thukidides (460-400 f.kr.) hette Sicilien från början Sicania men namnet ändrades av folkgruppen sikulerna till Scicilien sedan de vunnit ett slag över de rivaliserande sikelerna.

 

De tidigaste spåren av människan på Sicilien är ca: 10 000 år gamla och det är i form av grottmålningar som återfinns på berget Pellegrino och på ön Levanzo.

Lämningar i form av graverat lergods visar att det runt 3000 f.kr. bosatte sig ett folkslag på östkusten och de sk. Eoliska öarna. De odlade jorden och anlade vägar.

 

Mellan 1400- och 1000-talet f.kr. kom det som senare kallades de inhemska folkgrupperna. Det var sikaner, sikuler och elymer och det var tydliga gränser dem emellan i form olika kulturer och språk.

Sikanerna tror man invandrade från Syrien eller Libyen, sikulerna kom från Italien och elymerna tros komma från Troja. Fenicierna (eller kartagerna som de senare kallades för) anlade handelsplatser på nordvästra Sicilien runt 800-talet f.kr.

 

Grekerena kommer till Sicilien

Grekerna bosatte sig runt slutet av 800-talet f.kr. på den östra och södra sidan där de bildade kolonierna Naxos och Syrakusa. Grekerna präglade de inhemska folkgrupperna och runt 500-talet började byarna växa ihop. Några inlemmades i de grekiska samhällena men många användes även som slavar.

Grekernas kolonier styrdes av självutnämnda ledare, sk. tyranner och man kämpade inbördes om makten mellan bosättningarna. I bland samarbetade man för att kriga mot kartagerna. Syrakusa växte sig till en stark stad och konkurrerade med Aten om makten. Grekernas civilisation blomstrade.

 

De puniska krigen och Romerskt styre

Rom växte sig allt starkare och i kampen mot kartago blev Sicilien indragen under det första puniska kriget 264 f.kr. och under det andra puniska kriget tog man helt kontroll över ön. Grekerna förlorade makten Sicilien 212 f.kr. och strax därefter föll staden Syrakusa.

Därmed blev Sicilien Roms första utländska provins och man exploaterade ön hårt för att kunna odla spannmål för Roms räkning. Sicilien kallades för Roms brödbod. Med Rom infördes även latin till Sicilien men fortfarande var grekiskan det vanligaste språket.

 

212 e.kr fick Sicilianarna fullt romerskt medborgarskap.

De nordeuropeiska barbarerna växte sig starka och när Rom delades i öst- och västrom 293 e.kr. blev den västra delen med Sicilien angripen. Barbarerna använde ön som mellanlandning när de erövrat Nordafrika. Vandaler och goter följde i deras spår och Västrom besegrades 476 e.kr.

Östrom som hade Konstantinopel (senare Bysantium) som centrum, tog makten över Sicilien och lyckades behålla den i ytterligare trehundra år.

Den grekisk-ordtodoxa kyrkan fick ett starkt inflytande över Sicilien och på 600-talen var Syrakusa huvudstad för det bysantiska väldet. Det blev inte långlivat.

 

Sicilien blomstrar under araberna

Araberna (morerna) utökade sitt område och startade 827 en invasion och intog Palermo 831 och Taormina 902.

Araberna tog med sig en högtstående kultur och väl utvecklad handel vilket fick Sicilien att snart bli Medelhavets rikaste ö (jämför med romarna som snarare utnyttjade ön maximalt).

Även odlings- och bevattningstekniker bidrog till framgångarna. Det var även araberna som införde bl.a. citronerna som än i dag är ett kännetecken för Sicilien.
Under det moriska styret invandrade nordafrikanska och spanska bosättare.

Några hundra år senare var det åter dags för nya makthavare.

 

Normanderna och korsriddarna

Normanderna med sina kristna korsriddare påbörjade invadera Sicilien 1061 och intog då Messina. Trettio år senare hade de kontroll över hela ön.
Övertagande var ändå relativt fredligt. Många av araberna fick behålla sin sociala ställning och kunde fortsätta arbeta med handel och odlingar.

Normanderna däremot byggde mycket, både slott och kyrkor och arkitekturen blandade med den moriska.

1330 blev Tancredi, Roger II: son, kung av Sicilien och han regerade i det då blomstrande Palermo som övertagit rollen som huvudstad. Även Messinas växte då korsfararna använde hamnen flitigt. Normanderna införde det feodala systemet på ön. När Tancredi dog övergick makten till Hohenstaufen och Henrik IV:s son Fredrik den II (1198-1250) tog makten. Han var en lärd man som höll vetenskapen och konsten högt. Däremot hade han inte mycket till övers för muslimerna som diskriminerades och deporterades med raskravaller som följd. När Fredrik II gick bort och aristokratin tog över uppstod kaos på Sicilien.

 

Den sicilianska aftonsågen

1265 kröntes Charles av Anjou av påven till kung av Neapel och Sicilien och hans regim var hård. Den störtades 1282 under revolten som fick namnet den Sicilianska aftonsången som mynnade ut i ett mindre blodbad. Charles av Anjou behöll sina besittningar i Neapel (som vid den här tiden också kallades för Sicilien).

1415 blev Sicilien en aragonsk provins och 1442 bildades kungadömet ”de bägge Sicilierna” av kung Alfonso V.

Inkvisitionen drabbar Sicilien

Aragonien blev en del av Spanien och inkvisitionen infördes 1487. Det ledde bl.a. till att judarna förvisades från ön men också att Sicilien förlorade sin ekonomiska ställning. Ett intellektuellt och kulturellt förfall drabbade ön. De pengar som fanns användes till Spaniens religiösa krig. Feodalsamhället bestod och många högt uppsatta spanjorer passade på att skaffa sig markegendomar. Även i Spanien började stagnationen men för Sicilien blev det stora dråpslaget den jordbävning som 1693 ödelade stora delar av ön.

 

Under en tid på 1700-talet styrde kungahuset Savoyen och det österriska huset Habsburg men när familjen Bourbon tog över makten hamnade Sicilien åter under Spansk krona.

Napoleon erörvrar Italien men lyckas inte ta Sicilien

Sicilien tog ställning för britterna mot Napoleon. Han erövrade hela Italien förutom Sardinien och Sicilien. Britterna påverkade styret och man antog en konstitution och reformer men så fort kriget var över och britterna lämnat ön förkastade kungen dessa. 1848 skakades hela Europa av uppror men på Sicilien slogs det ner hårt och skoningslöst.

Ett enat Italien

Giuseppe Garibaldi som kämpade för ett enat Italien landsteg 1860 i Marsala på Sicilien med 1000 män och med starkt stöd från invånarna segrade man snabbt.
I en folkomröstning som genomfördes var nästan 100% av de röstande för en union med kungariket Italien och Victor Emmanuel II som ledare.

 

Trots det innebar det inga skillnader för befolkning på Sicilien, få hade rösträtt och den som hade avvikande åsikter motarbetades. Maffian växte sig också starkare. Många emigrerade från Sicilien under den här tiden.

 

Siciliens största katastrof

1908 skakades Messina av ett fruktansvärt jordskalv som tog närmare 100 000 människoliv.

Sicilien i modern tid

1922 tågade Mussolini in i Rom och tog makten. I ett försök att stävja maffian skickade han en ställföreträdare som fängslade tusentals maffiamedlemmar. Efter det bedrevs deras verksamhet i hemlighet.

 

1940 anslöt sig Mussolini till Hitler och Italien drogs in i andra världskriget. Sicilien blev hårt drabbat, ön bombades och 1943 invaderade de allierade styrkorna.

 

1946 fick Sicilianarna regionalt självstyre men de ekonomiska och sociala problemen gick ändå inte att lösa.

 

Italien var en av sex länder som 1957 bildade den europeiska gemenskapen (numera EU) men för Siciliens del märktes inte mycket av medlemskapet.

Fortfarande är Sicilien drabbat av fattigdom och maffian är en dold maktfaktor. Många försök har gjorts att stävja den organiserade brottsligheten men när de blir hotade slår de tillbaka hårt. Många offentliga personer har avrättats av maffian.

På senare tid har man trappat upp kampen och man har lyckats fängsla flera mffialedare.

 

 

 

Läs även mer om Maffian på Sicilien »